Jag stannade till

Konst ur Region Värmlands samling i urval av Johan Magnusson.
25 april - 2 september 2019

Konstnär och Konstenhetens medarbetare Johan Magnusson har inventerat Regionens konstsamling under ett och ett halvt års tid. Nu får vi alla ta del av hans urval i en utställning som hänger över hela sommaren.

Så här skriver Johan Magnusson om utställningen:

Uppdraget slutfört. Efter 18 månader är 19 518 konstverk inventerade och dokumenterade.
Den här utställningen i Konsthall Spisrummet sätter på ett sätt punkt för det arbetet.
Efter många mil och många byggnader och många möten.
Möten med dem som konsten som är till för. De som kanske inte ens märker att den finns.
Det är helt okej.
De har ju sin oro och sin smärta att tänka på. Det är ju därför de befinner sig där de är. De vill träffa någon som kan skingra oron och lindra smärtan.
Men kanske, kanske, kan konsten ge dem något annat att tänka på för en stund.

På ett sätt kan jag känna igen mig i de som besöker vården som patient eller anhörig. Målet är att komma hem och bli frisk.
Mitt mål var att bli klar med inventeringen. Inte att njuta av konsten.

Men ibland måste jag ändå stanna till. Ta en paus och för en kort stund och verkligen titta på ett konstverk.
Ibland med förvåning - tänk att Hen har gjort sån´t här... också... De var som tusan!
Ibland med återseendets glädje. Som när jag på en vårdcentral, stötte på ett verk av en favoritkonstnär i väntrummet.
Och någon enstaka gång, till och med upptäcka något helt nytt!
När jag ser på slutresultatet – Den här utställningen – inser jag att det är just det här som jag söker i konsten.

Jag söker en röst. Ett språk. En viljeyttring. Ett jag, som vill något! Som säger att det här, är viktigt för mig.
Det handlar inte om skicklighet. Det handlar inte om smartness. Det handlar om, att bakom färgen, i leran och mellan varptrådarna finns det en människa.
Någon som vill säga något. Fast utan ord.