Ny EU-plan ska säkra tillgången på gödningsmedel

Mot bakgrund av de senaste årens geopolitiskt osäkra läge och stigande priser på insatsvaror, som drivmedel och gödsel, har kostnaderna för europeiskt lantbruk ökat markant. Nu har EU-kommissionen presenterat en handlingsplan - Fertiliser Action Plan – i syfte att både hantera de akuta kostnadsökningarna och stärka EU:s strategiska autonomi och motståndskraft på sikt.

Bakgrund

Gödningsmedel är grundläggande för lantbrukets produktivitet och lönsamhet och för livsmedelssäkerheten. Gödningsmedel tillför växterna de näringsämnen (kväve, fosfat och kalium) som krävs för att grödor ska kunna växa, ge höga skördar och hålla god kvalitet. Utan en tillräcklig och balanserad tillförsel av dessa näringsämnen riskerar produktionen att minska, vilket i sin tur påverkar både lantbrukarnas ekonomi och den totala livsmedelsförsörjningen.

Idag importerar EU en betydande del av de gödningsmedel och råvaror som krävs för produktionen. Omkring 25–30 procent av kvävegödseln, 35–45 procent av kaliumgödseln och cirka 70 procent av fosfatgödseln kommer från import. Samtidigt är EU:s beroende inte begränsat till själva produkterna. Produktionen av framför allt kvävegödsel är starkt kopplad till naturgas, som används både som råvara i framställningen och som energikälla i produktionsprocessen. Eftersom naturgas står för en stor del av kostnaderna och till stor del importeras, blir även den inhemska produktionen sårbar för förändringar på energimarknaden.

Enligt nya siffror från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har kostnaderna för svenskt lantbruk stigit kraftigt sedan konflikten i Mellanöstern bröt ut i februari, vilket främst beror på ökade priser på diesel och kvävegödsel. Situationen är så pass allvarlig att LRF begärt krisstöd från regeringen, vilket är möjligt att söka sedan EU-kommissionen tidigare i vår antog ett tillfälligt undantag från statsstödsreglerna för att stötta extra utsatta industrier, såsom lantbruk.

Handlingsplan för gödningsmedel

För att möta utvecklingen presenterade kommissionen den 19 maj en handlingsplan som kan delas in i kortsiktiga åtgärder för att hantera den akuta situationen och långsiktiga reformer för att minska beroendet av import och stärka den europeiska produktionen.

Kortsiktiga åtgärder

• Riktat stöd till lantbrukare genom EU:s jordbrukspolitik (CAP), inklusive ökad jordbruksreserv (en slags krisfond)

• Ökad flexibilitet i utbetalningar och stödsystem för att förbättra lantbrukarnas likviditet

• Möjlighet för medlemsstater att använda tillfälliga statsstödsregler för att stötta lantbruket

• Handelsåtgärder, inklusive sänkta tullar på vissa gödningsmedel för att öka importen

Långsiktiga åtgärder

• Öka och utveckla EU:s egen produktion av gödningsmedel

• Diversifiera importen genom nya samarbeten med partnerländer och minska beroendet av enskilda leverantörer

• Främja utvecklingen av biobaserade och cirkulära gödningsmedel

• Stödja investeringar i lågkoldioxidproduktion och ny teknik för att minska klimatpåverkan

• Se över dagens regelverk och förenkla där det är möjligt

På längre sikt är målsättningen med handlingsplanen att stärka EU:s oberoende och att ställa om det nuvarande systemet.

Reaktioner

Handlingsplanen har mötts av både positiva och kritiska reaktioner från olika aktörer inom lantbruk och miljö.

Flera aktörer välkomnar att kommissionen erkänner problemets omfattning och behovet av åtgärder. Det europeiska lantbrukarnätverket Farm Europe lyfter exempelvis att planen innehåller viktiga steg i rätt riktning, såsom satsningar på ökad effektivitet, utveckling av biobaserade gödningsmedel och bättre utnyttjande av näringsflöden inom EU. Samtidigt menar organisationen att planen saknar tillräcklig tydlighet kring hur och när åtgärderna faktiskt ska genomföras. Framför allt efterfrågas mer konkreta och omedelbara stödåtgärder, då många lantbrukare står inför akuta kostnadsproblem.

Kritik riktas också mot att handlingsplanen i vissa avseenden inte adresserar de grundläggande strukturella problemen. Miljöorganisationen European Environmental Bureau menar att planen i för hög grad bygger vidare på ett system som är beroende av fossila bränslen, särskilt naturgas. Enligt EEB riskerar detta att cementera ett kostsamt och miljöbelastande produktionssystem i stället för att på allvar minska beroendet av externa insatsvaror och utsläppsintensiv produktion.

En annan kontroversiell punkt handlar om att handlingsplanen inte innebär några större förändringar av EU:s klimatstyrmedel, såsom EU:s mekanism för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM). Från lantbrukarhåll finns en oro för att CBAM kommer att leda till ytterligare kostnadsökningar. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har tidigare varnat för att införandet av CBAM på gödningsmedel riskerar att göra insatsvaror dyrare, samtidigt som importerade lantbruksprodukter inte påverkas i samma utsträckning. Detta kan, enligt LRF, försämra konkurrenskraften för europeiska lantbrukare och skapa ytterligare osäkerhet kring tillgång och priser.

Värmland

Det är svårt att dra några större slutsatser om hur Värmland kan komma att påverkas av handlingsplanen och de åtgärder som presenteras i den. Värmlands lantbruk är i viss mån mer motståndskraftigt mot stigande gödselpriser, bland annat genom ett lägre beroende av mineralgödsel och en relativt hög andel ekologisk produktion. En tydlig sårbarhet är dock att regionen har ett underskott i sin egen livsmedelsförsörjning, alltså låg självförsörjningsgrad. Det innebär att en stor del av den mat som konsumeras importeras från andra delar av Sverige eller från utlandet. Det gör att värmländska konsumenter i hög grad påverkas av de ökade produktionskostnaderna i regioner där beroendet av mineralgödsel är större, och där prisökningarna därför slår hårdare.

EU-kommissionens handlingsplan kan på kort sikt bidra till att mildra effekterna genom riktat stöd till lantbrukare, ökad flexibilitet i stödsystemen och åtgärder för att säkra tillgången på gödningsmedel. Detta kan ge ett visst andrum även för värmländska producenter. På längre sikt ligger flera av planens åtgärder, såsom ökad användning av återvunna näringsämnen och biobaserade gödningsmedel, i linje med den struktur som redan finns i regionen, men effekterna beror på hur snabbt och tydligt åtgärderna genomförs.