gen(i)us 4

Våren 2015 arrangerades den fjärde gen(i)us-konferensen av Region Värmland och Länsstyrelsen i Värmland.

Under  dagen talade bland andra Margareta Winberg,  Zinat Pirzadeh och Navid Modiri.

Föreläsningar

Här nedanför finns korta sammanfattningar av dagens föreläsningar.

Margareta Winberg

Margareta Winberg har alltid lyft jämställdhetsfrågorna i de många uppdrag hon har haft, till exempel som stadsråd, ambassadör och ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon har varit ordförande för UN Women Sverige.

Margareta Winberg berättade under sitt föredrag om UN women, som bildades 2011. Huvudkontoret ligger i New York och det finns regionala landkontor och 16 nationella kommittéer. Ordförande i Sverige är Monica Green.

UN women står bakom den omfattande kampanjen He for she.

Huvudbudskapet är att jämställdhet inte är en kvinnofråga, det är en mänsklig rättighet. Kampanjen är utformad lite olika i olika länder, men bland annat finns det möjlighet för de män som vill att ställa upp på bild med skylten "He for she". Då ställer man sig också bakom det här budskapet:

"Gender equality is not only a women's issue, it is a human rights issue that requires my participation. I commit to take action against all forms of violence and discrimination faced by women and girls."

UN women är en partipolitiskt neutral organisation, men de arbetar med att påverka politiska beslut. De verkar också för ökad utbildning och information samt insamling och stöd. Huvuddokumentet som allt arbete utgår från är FN:s Kvinnokonvention från 1979. Konventionen ligger fortfarande fast, eftersom den är så långtgående. Enligt Margareta Winberg har jämställdhetsfrågorna på många sätt gått så långt tillbaka att den konventionen aldrig skulle kunna bli antagen idag.

Ida Östensson

Många verksamheter vet idag att det är viktigt att jobba med jämställdhet, men få vet hur de ska göra för att lyckas. Som ett stöd för dessa har stiftelsen Crossing Boarders specialiserat sig på att utveckla innovativa och lösningsfokuserade metoder för jämställdhet. Ida Östensson är grundare och ordförande för Crossing Boarders.

– Min resa började i en liten by utanför Umeå som heter Holmsund. Precis som i de flesta andra delar av Sverige var det väldigt indelat vad killar skulle göra och vad tjejer skulle göra, berättar Ida Östensson.

För tjejer var det gymnastik som gällde, medan det var hockey och fotboll för killarna. Trots det spelade Ida Östensson också fotboll, och efter flera års organiserad fotbollsträning skulle hon flyttas till ett annat lag. Glad och förväntansfull trodde hon att det handlade om en uppflyttning, men istället visade det sig vara – ett nybörjarlag som lanserades som en nysatsning på tjejer. Tidigare hade hon spelat i ett lag med killar.

Erfarenheterna fortsatte i samma stil när hon började med skateboard, och senare när hon började rappa. Överallt var hon ensam tjej, och när hon frågade efter andra tjejer möttes hon ofta av svaret: "Men det finns inga andra tjejer som vill skejta" eller "Det finns inga andra tjejer som vill rappa". Det var självklart inte sant, insåg Ida Östenson. Tjejerna kände sig helt enkelt inte välkomna. Det var ju bara killar på alla bilder, och på träningarna var det också bara killar. Signalen var tydlig – det här var inget för tjejer.

Ida Östensson grundade Crossing Boarders för att visa på konstruktiva lösningar för att öka jämställdheten.

Hon grundade också Fatta, som uppstod i efterdyningarna av en uppmärksammad våldtäktsdom.

Inom Crossing Boarders har hon tagit fram en metod som kallas Jämställdhetseffekten, som kan användas för att nå målgrupper som man tidigare har haft svårt att nå. Så här sammanfattar Ida Östensson grundbultarna i metoden:

  1. Värdegrund Vilka är ni som verksamhet? Hur ni vill uppfattas av andra och hur ni vill att klimatet internt ska upplevas?
  2. Hinder "Här är alla välkomna!" Gäller det på pappret eller i praktiken? Vilka osynliga och synliga trösklar finns som gör det svårare för vissa att skapa och behålla ett engagemang hos er?
  3. Gemenskaper kan vara både exkluderande och inkluderande. Hur välkomnar ni nya i gruppen? Hur vi använder oss av begrepp som "vi" och "dom" är också betydelsefullt.
  4. Förebilder Trovärdigheten i att jag är välkommen i en organisation känns inte övertygande om allt jag ser och möts av är röda kuber när jag själv är en grön triangel. Att ha förebilder genom en bred representation är därför av stor vikt för att förmedla till våra målgrupper att de är välkomna hos oss och inte kommer att vara ett utstickande undantag i verksamheten.
  5. Riktade satsningar Acceptera inte argumentet "Det finns ju inga xxx som vill xxx". Det handlar om att hitta rätt metoder för inkludering.

Mer om metoden Jämställdhetseffekten finns på crossingboarders.se

Pia Höök

Global mångfaldschef inom byggföretaget Skanska med cirka 60 000 medarbetare i Europa och USA. Här bedrivs sedan två år tillbaka ett omfattande mångfaldsarbete som bland annat syftar till att skapa en inkluderande kultur. Pia Höök har också bedrivit genus- och organisationsforskning på bland annat Handelshögskolan i Stockholm och Stanford University.

– Går det ens att förändra en hel branschkultur? Ibland kan jag möta den inställningen – en ganska bekväm inställning – att så här har det alltid varit och vi är så här konservativa.

Det säger Pia Höök, som inom sin bransch har bemött den inställningen med en motstrategi: hon visar på de områden som redan har genomgått stora förändringar, till exempel säkerhetsarbetet inom byggbranschen. Om man kunde förändra attityderna till säkerhet bör man även kunna förändra matcho-kulturen, menar hon.

– Säkerhet är ju något som vi har arbetat med i många år. Det händer allt mer sällan svåra olyckor, men när det någon gång händer, då stannas allt arbete upp på Skanskas arbetsplatser över hela världen. Vi fokuserar då på individen som har drabbats och dennes närstående, men man sitter också ner och funderar över vad man kan göra för att det aldrig ska hända igen.

Pia Höök menar att arbetssättet även går att överföra på jämställdhetsarbetet.

– Det handlar om att våga ta fram det negativa som händer i ljuset, att lyfta det som är värst så att folk blir berörda känslomässigt, men samtidigt lära sig något av situationen och använda den på ett konstruktivt sätt.

I praktiken har Skanska bland annat tagit fram filmer, som de sedan använt som utgångspunkt för diskussioner på alla nivåer inom företaget. I filmerna får t.ex. en person som drabbats av trakasserier på sin arbetsplats berätta om hur hon upplever situationen. Det är visserligen ett påhittat fall – men ett fall som mycket väl kunde ha varit verkligt.

Så här sammanfattar Pia Höök sina råd för ett effektivt arbete med jämställdhet:

  • Våga lyfta verkliga händelser
  • Beröra känslomässigt
  • Fokus på lärande
  • Fokus framåt
  • Systematisk uppföljning

Navid Modiri

Programledare, driver bloggen "365 saker du kan göra", vd på kommunikationsbyrå och har varit med i starten av flera mångfaldsprojekt. Många har berörts av hans öppna brev till sin femåriga dotter, som avslutas med ett löfte om att han från och med nu ska kalla sig feminist och börja agera som en man med ryggrad.

– Har du tänkt på att allting är påhittat?

– Vadå, är allt bara på låtsas?

Nej allt är inte på låtsas i Navid Modiris föreläsning, tvärt om, men den tar sin utgångspunkt i att nästan allt omkring oss är resultatet av någons idéer, tankar och känslor. Någon har hittat på stolen vi sitter i och datorn vi skriver på.

Han ser det som något hoppfullt, något att tänka på när förändring verkar omöjligt. Om någon har tänkt ut det som är orättvist, då går det också att tänka nytt så att det blir mer rättvist.

– Om allt är påhittat – då innebär det att allt som finns uppstår som en idé, genom att vi börjar fundera på nya perspektiv, nya lösningar.

Navid Modiri talar, precis som Zinat Pirzadeh, om sin dubbla identitet och om humor som en metod för att frigöra oss från sådant vi tror vi vet, för att öka vår egen öppenhet.

Den förmågan sattes på prov för hans egen del efter programmet Musikhjälpen i P3 och SVT, där han deltog i insamlingen genom att lägga bud på en golfrunda med Sverigedeomkraternas partiledare Jimmy Åkesson. Navid Modiri vann golfrundan, och berättar hur han visserligen ville träffa Jimmy Åkesson – men hur tungt och jobbigt det samtidigt kändes inför. Det blev många tankar, och så till sist var dagen inne:

– Plötsligt står jag mitt emot mannen som ifrågasätter hela min existens och han säger: "Det är din tur att slå"...

– Det var inte det enda skämtet av den sorten som jag blev tvungen att svälja den golfrundan, konstaterar han.

Till sist slutar i alla fall golfrundan med att de lyckas ha ett riktigt samtal, ett samtal där det kommer fram att även Jimmy Åkesson upplevt ett utanförskap och en känsla av att inte höra till.

– Jag gick därifrån lite mer hoppfull, eftersom jag insåg att Jimmy Åkesson också är påhittad. Precis som Navid Modiri.

Navid Modiri berättar också om den statusuppdatering han skrev på facebook, efter att hans lilla dotter inte velat byta om naken på stranden eftersom hon var rädd att någon skulle tycka att hon var ful. I uppdateringen lovar han bland annat att i fortsättningen kalla sig för feminist.

Efter det följde en förvirrande period när Modiri blir ombedd vara med i debatter, intervjuer och olika sammanhang för att på olika vis företräda feminismen. – Det var kluvet – det fanns ju massor av duktiga människor som jobbat i år med jämställdhet, och dom blev inte inbjudna, men jag blev. Jag kände mig okunnig, förstod inte alltid termerna, jag kände mig överkörd. Samtidigt ringde det unga killar till mig och sa att nu skulle de också börja kalla sig för feminister.

Nu har en tid hunnit gå efter uppståndelsen runt statusuppdateringen, och han själv har hunnit landa lite mer. Slutsatsen sammanfattar han så här:

– Frågan är inte om du ska kalla dig för feminist eller inte – frågan är vad du själv tar med dig in i det rummet. Som jag ser det finns det ingen framtid för någon av er, utom den ni hittar på själva.

Zinat Pirzadeh

Komiker, författare, poet, medarbetare i radio och TV samt studie- och yrkesvägledare. Flydde från Iran till Sverige 1991 tillsammans med sin då tvåårige son.

Hon börjar sin föreläsning med att be oss alla sluta ögonen och tänka på våra hem, våra nära och kära, träden utanför, dofterna och andra sinnesintryck. Sedan ber hon oss tänka på hur det skulle vara om vi plötsligt, utan förvarning, blev tvungna att lämna allt. Vi hinner kanske få med oss några enstaka saker. Om vi har tur hinner vi hämta våra barn på skola eller förskola, i värsta fall kan vi inte ens göra det. Vi är på flykt och vi har förlorat precis allt.

Zinat Pirzadeh berättar sedan om sin egen resa, om när hon tillsammans med sin lille son lämnade den man hon blivit bortgift med och begav sig på en flykt som till sist slutade i Sverige. Nu är hon svensk. Men också iranier. Det har varit och är en svår resa. Ändå skrattar publiken nästan oavbrutet. Zinat Pirzadehs skämt utgår ofta från känsliga ämnen – som när hon berättar om den äldre släktingen i Iran som alltid förmanade henne när hon var liten – "Hoppa inte så! Du kan ju förlora oskulden!" eller "Klättra inte träd! Du kan ju förlora oskulden!" Zinat, som inte alls förstod, tittade ner på marken för att se om hon tappat den där oskulden någonstans så att hon i alla fall fick se vad det var.

Humorn och att fokusera på det positiva är Zinat Pirzadehs strategi när hon föreläser, men också i kampen för mänskliga rättigheter. Till exempel kämpade hon hårt för att få igenom lagen mot barnäktenskap i Sverige. – När jag var i riksdagen och pratade, särskilt med männen, så sa jag att "Jag kommer att förfölja er tills den här lagen blir till, jag kommer vara som svinto i era kalsonger!".

Hon berättar om sina upplevelser efter det senaste riksdagsvalet, när många var upprörda över att ungefär var tionde svensk röstat på Sverigedemokraterna: – Folk sa: "Var tionde svensk vill skicka hem dig! Har du tänkt på det" Jag svarade: "Men var nionde svensk vill ha mig kvar! Har du tänkt på det?" – Fokusera på det som är bra och positivt. Det som vi uppmärksammar – det växer.