Brister i svensk sjukvård får konsekvenser för etiken
I en artikel på DN-debatt (15 mars) redovisar tre företrädare för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys resultaten av en granskning av svensk sjukvård som företagits på regeringens uppdrag. Resultatet är oroande, inte minst ur etiskt perspektiv.
Svensk sjukvård har styrkor. Vid svår sjukvård och när man väl kommit till sjukvården fungerar den på många sätt väl. Tilliten är då relativt hög. Men det finns allvarliga svagheter, problem som påpekats länge men som snarare fördjupats. Från ett etiskt perspektiv är bristen på personcentrering den allvarligaste. Unikt få personer i Sverige har en fast vårdkontakt. Kontinuiteten, som är av så stor betydelse, blir därmed dålig. Sverige har lång väntetid till icke-akut vård, vilket kan medföra att diagnos av ”stillsamt” debuterande sjukdomar som på sikt kan bli allvarliga fördröjs. Personer med kroniska sjukdomar får inte det stöd de behöver.
Sett till riksdagens prioriteringsbeslut är detta mycket allvarliga brister. Utredarna ser det inte som realistiskt att den svenska befolkningen inom en relativt snar framtid ska kunna få en fast vårdkontakt. Det är illa för sjukvårdens etik. Flera helt centrala etiskt grundade mål – trygghet, värdighet, tillit, autonomi, rättvisa – hotas.
Sjukvården är redan en högt rankad fråga av svenska väljare. Den torde knappast bli mindre så de kommande åren.
Etikkommittén i Region Värmland genom Rolf Ahlzén
