Risk och vaccination
De pågående vaccinationerna mot covid-19 har blixtbelyst ett välkänt dilemma med tydliga etiska följder. Människor uppfattar och tolkar risk på oerhört olika sätt och särskilt låggradiga risker som beskrivs i statistiska termer tycks vara nästa omöjliga att hantera.
I NWT 26 april intervjuas en något uppgiven vårdcentralchef i Stockholm. Hon är värd att citera: "Ur ett vårdperspektiv tror jag inte människor mår bra av det informationsflöde som varit kring vaccinet. Vi människor är inte vana vid att göra riskbedömningar." Hon syftar på det inte sällan kraftfulla avståndstagandet när personer erbjuds Astra Zenecas vaccin.
Det är lätt att förstå hennes frustration. Risken för en allvarlig biverkan av detta vaccin hos en person 65+ är så liten att den är knappt mätbar. Denna samma person tar säkert villigt en lång bilsemester, äter kanske onyttig mat, röker - eller, för den delen, accepterar utan invändning behandling med ett läkemedel med en betydligt större risk för allvarlig biverkan.
Men likväl måste vi, enligt Patientlagen, informera om för- och nackdelar med behandlingar. Den som får ett läkemedel får en bipacksedel som listar ett stort antal biverkningar varav några minst lika allvarliga som koagulationsrubbningen efter Astras vaccin. Etiskt riktigt förefaller vara att informera, försöka att med ro uthärda eventuella hårda ord från patienten - och meddela att det kan dröja tills annat vaccin blir tillgängligt.
Man får lust att tillägga: ..... och påpeka det alldeles enastående med att vi så snabbt fick vacciner som är effektiva mot en för sårbara grupper mycket farlig sjukdom.
Etikkommittén i Region Värmland genom Rolf Ahlzén
