Evidensbasering av taltestet

Med evidensbasering menas att vi inför det enskilda mötet kombinerar vår kliniska expertis med bästa tillgängliga systematiska vetenskapliga och kliniska belägg inom rådande organisatoriska ramar.

Att validera ett test är en fortlöpande process som tillför information om tillämpbarhet och egenskaper. Det faktum att Värmlandstestet har använts i 30 år och fortfarande efterfrågas talar för att det är användbart och mäter det som det är tänkt att mäta. Utifrån det kan validiteten sägas vara tillfredsställande. Vid lanseringen av den senaste versionen av Värmlandstestet har frågor om evidensbasering uppkommit. Det har gjorts gällande att testet är ett av många icke-evidensbaserade screeningtester som är i bruk.

Testet använts i över 30 år

Testet har funnits och blivit använt i över 30 år. Fem upplagor med kontinuerliga förbättringar har gjorts. Innevarande upplaga motiverades av en ökande efterfrågan. Testet hade vid utformandet två huvudsyften:

l att utgöra en vägledning för sjuksköterskorna vid barnavårdscentraler i Värmland rörande vilka barn de skulle skicka till logoped.

l att utgöra en naturlig del av 4-årskontrollen så att man med utgångspunkt från bilderna skulle kunna samtala om barnets hälsotillstånd och utveckling.

Kartläggning av fyraåringars talförmåga

Utgångspunkt vid konstruerandet var en undersökning av Stenborg, Bengtsson och Frizell (1970). Författarna gjorde 1970 en kartläggning av runt 700 fyraåringars talförmåga. De (Stenborg m.fl., 1970), redovisar där i procent vilka språkljud barnen behärskar och med utgångspunkt från den redovisningen valdes vilka språkljud som skulle ingå i Värmlandstestet. Stenborg med fleras undersökning var även vägledande vad gällde normeringen, det vill säga vilka gränsvärden som skulle gälla för remittering. Författarna (Stenborg m.fl., 1970), kom i den undersökningen fram till att 10-15 % av barnen var i behov av konsultation och/eller behandling hos logoped.

Omarbetning och förbättring

Värmlandstestet har genom åren beskrivits och utvärderats i en rad arbeten. Några har fokuserat på användarvänlighet, "vad tycker sjuksköterskorna om det" några på sensitiviteten "fångar det upp rätt barn?". Flera omarbetningar och förbättringar av testet har utifrån dessa arbeten gjorts i samband med nytryckningar. Bilder som barn har haft svårt för att benämna entydigt har bytts ut och tekniken för uppfångande av grammatiska svårigheter har förbättrats.

Hjelmhult och Tuvenäs (1977), undersökte 40 fyraåringar med två olika tester, Värmlandstestet, som är baserat på bilder och TUFF (talundersökning för 4-åringar av Becker, Holmgren, Knutsson), som är ett eftersägningstest.

Syftet var att jämföra de båda testens känslighet för att fånga upp barn med talförsening. De (Hjelmhult & Tuvenäs, 1977), fann bland annat att TUFF gallrar ut 50 % av barnen och Värmlandstestet 10-15 %.

Bengtsson, Reinö, Stenkvist (1980), gjorde 1978-1980 en utvärdering av 150 barn som testats med Värmlandstestet. De (Bengtsson m.fl., 1980), fann såväl en viss överdiagnosticering, fyra barn, som underdiagnosticering 21 barn. Framför allt brister i grammatik och ordförråd förelåg bland de underdiagnostiserade barnen. Författarna (Bengtsson m.fl., 1980), menade att detta kunde bero på att Värmlandstestet främst fokuserar på ljudsystemet och att de bilder som avsåg att locka fram meningar inte fungerade på önskvärt sätt.

Widelöw (1981), utvärderade i ett examensarbete i logopedi Värmlandstestet som arbetsinstrument. Barn testades under en period på 7 veckor vid samtliga barnavårdscentraler (BVC) i Lund där nio sjuksköterskor deltog i studien. Sjuksköterskorna fick efter genomförd testning besvara en enkät med frågor om hur de upplevde själva tesinstrumentet. Syftet var inte att utröna testets förmåga att fånga upp rätt barn utan snarare på hur det uppfattades som arbetsinstrument.

Alla respondenterna uppfattade Värmlandstestet som ett bra kontaktskapande instrument. De menade att barnen medverkade bra och var roade av uppgiften. De ansåg också att testet var väl i överensstämmelse med 4-åringens begreppsvärld, var lagom omfattande och tog inte heller lång tid att genomföra.

Carlstedt, Damsby, Larsson(1984), gjorde 1984 en uppföljning av 537 barn, vilka talscreenats med Värmlandstestet i samband med 4-årskontrollen. Av dessa fastnade 59 barn, det vill säga 11% i talscreeningen, medan 43 barn, det vill säga 8% remitterades alternativt omtestades i enlighet med anvisningarna i testet. De (Carlstedt m.fl., 1984), fann att sju barn inte fastnade i testet trots att de hade språkproblem. Värmlandstestet har i denna undersökning således fångat upp 90 % av de språkförsenade barnen. Man fann ingen överdiagnosticering. Undersökningen mynnade ut i rekommendationer som blev vägledande för omarbetning av påföljande version av testet.

Andersson och McDowall (1983), gjorde sommaren 1983 en enkätundersökning vid samtliga landets BVC, "Språkbedömning vid 4-årskontrollen". De (Andersson & Mc Dowall, 1983), ställde då frågan till sjuksköterskorna, bland annat om, och i så fall vilka, tester de använde som hjälpmedel vid bedömning av barnens språk. De (Andersson & Mc Dowall), fann att det i särklass vanligast förekommande språktestet vid våra BVC var Thelander-Kvarneviks taltest här benämnt Värmlandstestet. Några respondenter har angett att orsaken till att de är nöjda med sitt test är att det är "lättfattligt och har bra bilder "samt att "barnen tycker om det". De utvärderingar som redovisas ovan gjordes när Värmlandstestet var relativt nytt. Utfallet blev tillfredsställande med tanke på huvudsyftet som tidigare nämnts. Värmlandstestet fungerar bra som screeninginstrument och det fungerar bra som kontaktskapande instrument.

Referenser Andersson, L-G., McDowall, M. 1983. Språkbedömning vid 4-årskontrollen. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 128. Maj 1983. Bengtsson, I., Rejnö, G., Stenqvist, H. 1980. Utvärdering av Värmlandstestet. Foniatriska avdelningen vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Carlstedt, K., Damsby, G., Larsson, H. 1984. En uppföljning av Värmlandstestet och TUFF-undersökningen. Examensarbete i logopedi vid institutionen för logopedi och foniatri, Lunds universitet. Hjälmhult, E.,Tuvenäs, A. 1977. Jämförelse mellan talscreeningstest för 4-åriga svensktalande barn. Specialarbete vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Stenborg, R., Bengtsson, I., Fritzell, B. 1970. Fonologisk screening av barn vid fyra och sex år. Tale og Stemme 1:5-8. Widelöv, B. 1981: Värmlandstestet som arbetsinstrument. Examensarbete i logopedi vid institutionen för logopedi och foniatri, Lunds universitet.