6.3 Utomlänsvård

Utomlänsvård

Riksavtalet för utomlänsvård, kommentarer samt förteckning E (Sveriges kommuner och landsting) anger vad som gäller när en person får vård i annat landsting/region än hemlandstinget. Avtalet omfattar också ett antal tjänster, däribland hjälpmedel.

Riksavtalet gäller då verksamhet inte regleras med avtal inom sjukvårdsregionen eller avtal mellan landsting/region. Riksavtalets regler om ersättning är dock tvingande.

Definitioner

Med hemlandsting avses enligt riksavtalet det landsting/region där patienten är folkbokförd vid vårdtillfällets inledning.

Vårdlandsting kallas det landsting där en utomlänspatient undersöks eller behandlas.

Hjälpmedel

Ett hemlandsting ersätter ett vårdlandsting som förskriver och utlämnar hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning.

De hjälpmedel som fordrar avancerad service och underhåll ska förskrivas av hemlandstinget. Detta gäller även de hjälpmedel som kräver installation, som måste anpassas med hänsyn till berörd persons bostadsförhållanden eller vardagliga miljö i övrigt.

I de fall hjälpmedel, inklusive tillbehör, till en utomlänspatient beräknas överstiga 10 000 kr ska förskrivningen ske i samråd med hemlandstinget.

Patientens hemlandsting äger hjälpmedlet. Lokala varianter vad gäller att hyra hjälpmedel kan förekomma.

En huvudprincip är att en patients hemlandsting ska faktureras och inte enskilda sjukvårdsdistrikt, primärvårdsområden eller resultatenheter. I den mån ett landsting önskar att fakturorna ska skickas längre ut i organisationen behövs en särskild överenskommelse.

Ett vårdlandsting fakturerar det betalningsansvariga landstinget så snart vården slutförts eller en gång per månad vid vårdtid över 30 dagar. Vårdlandstingets rätt till ersättning har förfallit om kravet inte fakturerats sex månader efter det att vårdtjänsten avslutats.

Anmärkning mot framställt krav på ersättning ska göras av hemlandstinget senast tre månader efter det att fakturan mottagits. Möjligheter till efterreglering av priser finns således inte.