Screening på gång för prostatacancer

De flesta skulle nog rent intuitivt anta att det är bra att screena, dvs erbjuda undersökning för tidig sjukdom i en stor befolkningsgrupp. Frågan är dock långt ifrån självklar. Det finns starka och vägande argument både för och emot screening, och kontroverser uppstår med jämna mellanrum.

Mest omdiskuterad är nu PSA-screening för prostatacancer. Socialstyrelsen har hållit emot och gör det fortfarande. Samtidigt driver starka aktörer, t ex Prostatacancerförbundet och vissa urologer, på för en allmän screening. Men även om screening sannolikt kan rädda några liv varje år, så innebär den stora risker för överdiagnostik, dvs att en inte alldeles ofarlig och ofta rätt obehaglig diagnostisk process leder fram till en diagnos och behandling som patienten inte har någon glädje av. Orsaken till detta är att så många  tumörer i prostata är stillsamma och inte växer sig stora på många års tid. Ofta behandlas dessa ändå, med hög frekvens av biverkningar som följd.

Många regioner slår nu in på allmän screening, trots Socialstyrelsens avrådan. (Se DN 190510) En ny metod, den så kallade Stockholm 3, innebär högre precision, men enligt många bedömare räcker inte detta. Frågan är om det är etiskt försvarbart med bred prostatacancerscreening i de individuella fallen, och om det kan anses vara en etiskt rimlig prioritering.

Etikkommittén i Värmland kommer med ett seminarium i november 2019 uppmärksamma några av de många etiska utmaningar som följer med screeningundersökningar.

Etikkommittén, genom Rolf Ahlzén