Pandemin som etiskt dilemma

Svårvärderade antaganden om risker med olika strategiers konsekvenser gör att covidpandemins etiska dilemma kan tyckas olösligt.

Vi är alla i Sverige sedan i våras medvetna om de olika uppfattningar som finns angående avvägningen mellan att genomföra hårda restriktioner för människors rörelsefrihet och mötesfrihet å ena sidan, och å den andra att låta det sociala och ekonomiska livet fortsätta utan drastiska inskränkningar. På ena sidan har man målat upp katastrofscenarier med hundratusentals döda i en okontrollerbar våg av smitta om inte kraftfulla åtgärder vidtas, å den andra de förödande följderna för människor, särskilt fattiga, av de omfattande nedstängningarna.

Dilemmat kan tyckas olösligt och innefattar därtill svårvärderade antaganden om risker med olika strategier. På webbaserade tankesmedjan Quillette (21 okt) skriver Joel Kotkin om detta. Kotkin påminner helt riktigt att farsoter i historien alltid drabbat de fattigaste mest, så också nu covidpandemin. Kotkin har inget enkelt facit att presentera men han varnar ändå för fortsatta lock-downs. Priset är helt enkelt för högt, och högre ju längre de fortgår. Hans oro för att pandemin kommer att gynna auktoritära stämningar och i förlängningen hota demokratin är inte oberättigad, men tål att granskas. I alla händelser överblickar vi ännu långt ifrån alla följderna av denna det 21sta århundradets första, men kanske inte enda, stora pandemi.

Etikkommittén genom Rolf Ahlzén