Frågor och svar

Har du en fråga om etik? Skicka in den till oss och få svar. Vi publicerar ett urval av dem på denna sida, omformulerade för att vara anonyma.

Hör av dig till Rolf Ahlzén med din fråga, se kontaktuppgifter nederst på sidan.

Det talas mycket om empati inom hälso- och sjukvården, att den är viktig för etiken. Vad är egentligen empati och kan den tränas upp?
Empati kan bäst förstås som en förmåga att i viss utsträckning leva sig in i vad en annan människa upplever. När det gäller hälso- och sjukvård gäller det förstås de professionella vårdgivarnas förmåga att förstå sina patienter. Men handlar det om att känna samma sak som den sjuka? Nej, knappast, ingen i sjukvården skulle i längden orka det. Empati har en känslomässig komponent, men den bör inte vara större än att du som vårdgivare kan orka och dessutom ha en viss distans till den sjuka. Men man kan också förstå via kunskap och erfarenhet. Denna kombination, känsla och kunskap, får oss att vilja göra gott för den sjuka människa som söker vår hjälp, och hjälper oss att göra på rätt sätt.

Kan då detta tränas? Ja, ï viss mån. Utbildningarna kan hjälpa vårdens professionella att utveckla empati. Men det finns säkert också en personlig komponent. Vissa människor är helt enkelt mer empatiska "av naturen". Jag tror att en del av dessa söker sig till vårdyrken.


Besvarat av: Rolf Ahlzén, etisk sakkunnig

Från Radio Värmland kommer frågan om det är så att fler svenskar än tidigare dör ensamma. Det så kallade Palliativregistret tycks peka i den riktningen. Om det stämmer, vad kan orsaken vara?
Det är inte lätt att "vara ensam" i dödsögonblicket. Ett intressantare mått vore nog att få en bild av dagarna och veckorna före döden. Här vet vi inte tillräckligt. Man bör också minnas att det inte är viktigt för alla att någon finns med deras sista stund, särskilt inte om det är en okänd människa som är alternativet.

Ensamhetsfrågan måste uppmärksammas men det är ändå viktigare att människor dör utan smärta och ångest. Tyvärr talar de data vi har för att så inte är fallet. Det så kallade palliativregistret försöker uppskatta detta och finner att det är några procent som har det mycket svårt under sin sista tid.

Denna fråga har flera dimensioner. De som förespråkar någon form av dödshjälp i Sverige framför ofta just detta faktum som ett av sina tyngsta argument. Ingen ska behöva dö i smärta eller ångest, menar man då. Om inte den palliativa vården lyckas måste människor få makten över detta själv.

Besvarat av: Rolf Ahlzén, etisk sakkunnig

Relaterade länkar

Kort artikel om ämnet på Radio Värmlands webbplats