Europaparlamentet röstar igenom förordningen om nettonollindustri
Förordningen om nettonollindustri, som EU-kommissionen presenterade våren 2023, har nu röstats igenom av Europaparlamentet. Region Värmland ser både möjligheter och utmaningar med den nya förordningen.
Med ”nettonoll” menas att andelen växthusgaser som släpps ut i atmosfären ska kompenseras med negativa utsläpp, så att den totala utsläppta mängden blir så nära noll som möjligt. EU-kommissionen vill att förordningen ska öka tillverkningen av utsläppsfri teknik i EU och menar att fler investeringar till dessa tekniker är avgörande för att EU ska nå sina uppsatta klimatmål för 2030 och 2050.
Viktig för nå EU:s klimatmål
Förordningen är en del av EU:s gröna giv, vars syfte är att leda Europa mot en hållbar och klimatneutral framtid. EU-kommissionen vill förenkla regelverket för tillverkning av utsläppsfri teknik för att på så vis göra EU:s nettonollindustri mer konkurrenskraftig och öka kapaciteten för koldioxidinlagring.
Förordningen omfattar bland annat följande åtgärder som ska stimulera investeringar i utsläppsfri teknik:
- Strategiska nettonollprojekt: Identifiera de viktigaste projekten som ska öka motståndskraften och konkurrenskraften för EU:s nettonollindustri.
- Minska byråkratin och påskynda tillståndsförfarandet: Minska pappersarbetet för utvecklingen av nettonollprojekt och införa smidigare och snabbare tillståndsgivning.
- Möjligheter till koldioxidinlagring: EU ska stödja projekt för koldioxidlagring genom att bland annat förbättra tillgången till lämpliga lagringsplatser.
Region Värmlands remissvar
Enligt ett remissvar lämnat av Region Värmland till Regeringskansliet ser regionen både möjligheter och utmaningar med förordningen. Remissvaret nämner dels att förordningen ligger i linje med Region Värmlands forsknings- och innovationsstrategi för hållbar smart specialisering som innehåller målsättningar om att stödja utvecklingen av nettonollteknologier i regionen. Region Värmland konstaterar dock att det råder oklarheter kring förordningens ändamålsenlighet. Remissvaret nämner att det finns andra åtgärder än de juridiskt bindande tidskraven som föreslås av förordningen, såsom bättre koordinering mellan aktörer i tillståndsprocesserna, som skulle bidra till att korta ned tillståndsgivningsprocesserna.
Utöver det lyfter remissvaret också fram utmaningen med att förordningen kan skapa eventuella konflikter med nationell lagstiftning, till exempel Plan- och byggnadslagen som sätter ramarna för den fysiska planeringen och är ett instrument för kommunerna att styra sin markanvändning.
