Kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen

Rätt till kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen 7 kap. 1 § (läkemedel) och 2 § (undersökning, vård och behandling) har:

• den som enligt 5 kap. Socialförsäkringsbalken är bosatt i Sverige
• den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EU-medborgare med sjukförsäkringskort)
• utländska sjömän när det gäller undersökning, vård, behandling och läkemedel vid gonorré, klamydia och syfilis enligt en internationell överenskommelse om vissa lättnader för sjömän vid behandling för könssjukdom, av den 1 december 1924
• asylsökande i enlighet med 4 § förordning (1994:362) om vårdavgifter med mera, för vissa utlänningar
• den som omfattas av lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Exempel på personkrets är till exempel personer vars tidsbegränsade uppehållstillstånd har upphört men som ändå stannar kvar i landet. Det kan också vara fråga om personer som vistas här utan myndigheters kännedom. Genom att lagen riktar sig till personer som vistats i landet utan nödvändiga tillstånd, omfattas inte till exempel turister och affärsresenärer som har tillstånd att vistas i landet.

Begränsning av kostnadsfriheten

Slutenvårdsavgift bedöms inte vara en kostnad för vård och behandling i smittskyddslagens mening då den avser kostnad för mat och logi. Avgift för slutenvård omfattas därför inte av kostnadsfriheten enligt smittskyddslagen och ska normalt betalas av patienten. Undantag för viss slutenvård vid tuberkulos och tvångsisolering enligt smittskyddslagen, se nedan.

Avgiftsfrihet för patienter som vårdas för smittsam tuberkulos i slutenvård

Vid smittsam tuberkulos isoleras patienten (frivilligt) i slutenvård till dess att patienten inte längre bedöms vara smittsam. I normalfallet 14 dagar, men i vissa fall av resistent tuberkulos rör det sig om flera månader. Patienter som vårdas (frivilligt) för smittsam tuberkulos i slutenvård, där slutenvården sker primärt för att skydda andra mot smitta, är avgiftsbefriade. Detta gäller även patienter från andra länder som inte annars har subventionerad vård.

Avgiftsfrihet för patienter som tvångsisolerats enligt smittskyddslagen

Patienter som tvångsisolerats enligt smittskyddslagen ska vara avgiftsbefriade. Detta gäller även patienter från andra länder som inte annars har subventionerad vård.

Förstagångsbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom

För undersökning och vård är det viktigt att kostnadsfriheten tillämpas generöst vid förstagångsbesök när det finns en rimlig klinisk och/eller epidemiologisk misstanke om att en person har en allmänfarlig sjukdom. Skälet till detta är att underlätta för personer som kan sprida smitta att söka sjukvård när sjukdom/smitta kan föreligga. Smittskyddsläkaren finner det till exempel rimligt att kostnadsfrihet tillämpas vid undersökning/provtagning av allmänfarlig sexuellt överförbar infektion eller hiv när patienten haft oskyddat sex.

Återbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom

Vid handläggning av patient med en misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom gäller fortsatt kostnadsfrihet för besök och åtgärder som behandlande läkaren bedömer kan bidra till minskad risk för smittspridning. Kostnadsfriheten innefattar då kontroller och/eller aktiv behandling av infektionen samt uppföljning av de praktiska råd/förhållningsregler som patienten fått för att minska smittsamheten. Som exempel kan nämnas att en patient med kronisk smittsam hepatit B regelbundet ska gå på läkarbesök bland annat för att få uppföljning av sina förhållningsregler, och att dessa besök då är kostnadsfria även om huvudorsaken till besöket skulle vara rent medicinsk.

Särskilt beslut om avgiftsfrihet i samband med smittspårning

Smittskyddsläkaren kan vid behov besluta om avgiftsfrihet för undersökning, vård och behandling (alternativt profylax) i samband med smittspårning av smittsamma/anmälningspliktiga sjukdomar som inte klassas som allmänfarliga och därför inte omfattas av gällande kostnadsfrihet enligt 7 kap. 1 och 2 § smittskyddslagen (2004:168). Exempel på sådana sjukdomar är meningokocker och mässling. Smittskyddsläkarens beslut om sådan kostnadsfrihet ska anpassas till det specifika tillfället och ska kunna omfatta såväl nödvändiga läkemedel som vårdkontakter inom öppen vård. Beslutet kan gälla såväl enskilda fall som mer omfattande smittspårningar eller utbrottsituationer.

Undersökningar

Kostnadsfriheten omfattar även patientavgifter för undersökningar som till exempel lungröntgen vid misstanke eller kontroll av tuberkulos. Remissen ska då kompletteras med kommentaren ”Kostnadsfritt enligt smittskyddslagen”.

Kostnadsfria läkemedel kan förskrivas av behandlande läkare. Barnmorska kan förskriva läkemedel mot laboratorieverifierad ano-genital klamydiainfektion.

Recept för kostnadsfria läkemedel enligt smittskyddslagen ska alltid kompletteras med kommentaren ”Kostnadsfritt enligt smittskyddslagen”.

Avgörande för om ett läkemedel ska vara kostnadsfritt är hur mycket det enskilda läkemedlet inverkar på smittspridningen i samhället. Om det finns en vetenskapligt grundad anledning att tro att läkemedlet har effekt på smittspridningen genom att det till exempel minskar sjukdomens smittsamhet eller hämmar tillväxten hos smittämnet, bör läkemedlet vara kostnadsfritt för patienten. Däremot gäller inte kostnadsfrihet för läkemedel som enbart indirekt påverkar smittsamheten genom att till exempel förbättra patientens följsamhet till förhållningsregler.

Kostnadsfrihet för smittskyddsläkemedel gäller när de minskar risken för smittspridning av en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom. Till gruppen ”misstänkt allmänfarlig sjukdom” är det rimligt att till exempel även inkludera behandling av latent tuberkulos hos barn och andra med ökad risk för utveckling av aktiv tuberkulos.

Kostnadsfrihet för viss profylaktisk behandling

I vissa fall kan det finnas behov av profylaktisk behandling då risksituationer för överförande av smitta inträffat.

Exempel på situationer där profylax kan bli aktuell:

• Sticktillbud inom hälso- och sjukvården
  Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:10) är det respektive arbetsgivare som ska stå för alla kostnader när arbetstagaren har utsatts för smitta i arbetet.
• Person som varit utsatt för allmänfarlig sjukdom
  Profylax kan vara aktuell att ge då en person i efterhand fått reda på att hen kan ha varit utsatt för allmänfarlig sjukdom, till exempel hiv, hepatit A eller B. Behandlande läkare avgör om skäl för kostnadsfrihet föreligger, vilket innebär att ta ställning till om profylaktisk behandling "minskar risken för smittspridning" (7:2 SmL).

Det är den behandlande läkaren (alternativt barnmorska, se ovan) som ska bedöma om ett läkemedel i det enskilda fallet minskar risken för smittspridning, eller om undersökning, vård och behandling bedöms bidra till minskad smittspridning. Vid svårighet att göra denna bedömning, kan kontakt tas med regionens smittskyddsläkare för stöd.